Om Elisabet

Elisabet Nemert är en högt älskad författare som skriver i Marianne Fredrikssons anda. Hon har en oövertraffad förmåga att förena en spännande intrig med ett djup och en livsvisdom som gör läsningen till något långt utöver det vanliga. Detta är hennes fjärde roman efter publikframgångarna Bortom stjärnan (2002), Den vita liljan (2003) och Rovfåglarnas tid (2005).

Elisabet Nemert är adjunkt i svenska, historia, konsthistoria och filmvetenskap. Hon har i många år undervisat på högstadiet och gymnasiet i dessa ämnen. Under de senaste femton åren har Elisabet Nemert på heltid ägnat sig åt att skriva läroböcker och fackböcker samt åt att handleda och fortbilda skolledare, lärare och politiker i etik, konflikthantering, livsåskådningsfrågor och samtalsmetodik. Elisabet Nemert har skrivit ett tjugofemtal böcker i svenska, filmhistoria/dramaturgi, religion, metodik och konflikthantering. Hon har också gjort ett antal undervisningsfilmer i svenska och filmhistoria.

Elisabet Nemert är född och uppvuxen i Stockholm. Idag bor hon med sin familj i Sollentuna utanför Stockholm. Hon är gift och har två döttrar.

Författaren om sin debutbok:

”Jo du, det var en sak till”, sa min förläggare Karin just som jag höll på att samla ihop mitt manus som likt virvlande snöflingor hade spritt sig över hennes prydliga rum. ”Du måste skriva ett författarporträtt om dig själv till Svensk Bokhandels författarnummer. Det gör alla debutanter. Om du vill kan du titta i föregående nummer för att få lite inspiration. Många författare skriver väldigt spirituellt och originellt om sig själva. Men du, det är ganska bråttom.” ”Inga problem”, ljög jag samtidigt som Jante, tätt följd av Ågren och mina övriga demoner klampade in i rummet. Skadeglada flockade de sig runt omkring mig. Varför är det så svårt att skriva om sig själv? Frågan malde i mitt huvud medan jag körde hem. Demonerna väsnades i baksätet. Ingen kan ju tycka att det är särskilt spirituellt om jag skriver att jag är adjunkt i svenska, historia, konstvetenskap och filmvetenskap, att jag har skrivit ett antal läroböcker och fackböcker i skilda ämnen, att jag är konsult i etik och livsåskådningsfrågor, att jag är gift och har två barn. Det är inte så originellt heller.

Väl hemma satte jag mig vid skrivbordet och slog på datorn. Bamse, vår jättelika katt, hoppade vigt upp och draperade sig elegant över tangentbordet. Suckande tog jag fram papper och penna. Bamse avskyr att bli flyttad på. Varför inte bara berätta om min bok, om de människor som lever sina liv mellan dess pärmar? Varför inte berätta om hur det hela började?

Jag satt i mitt vardagsrum och kopplade av efter en fullmatad dag. Plötsligt dyker bilden av en ung kvinna, iklädd en fotsid blå klädnad, upp på min näthinna. Jag ser henne bakifrån. Vid handen håller hon ett litet barn, en flicka. De vandrar i en öken. Instinktivt vet jag att de är på flykt. Lika snabbt som bilden dök upp försvinner den. Under de närmaste dagarna framträder nya bilder. Kvinnan får ett namn: Sofia. En hemvist: Betlehem. En tid att leva i: Jesu tid. Hennes liv formar en väv av sällan skådat slag. Hennes livsöde griper tag i mig, det följer mig ända in i drömmen. En morgon vaknar jag och förstår att Sofias liv är en historia som vill bli berättad, som pockar på att sättas på pränt. Och för mig som blir Sofias språkrör börjar nu en spännande och oförutsägbar resa där jag från dag till dag inte vet vad som ska hända. Nya personer träder in i handlingen, till synes utan att jag bjudit in dem. De tar min penna i anspråk och delar med sig av sina livsöden. Sofias liv blir mitt, vi lever i ett slags symbios. När hon slutligen tar farväl, när hon har funnit sin stjärna, när hon lever i samklang med sig själv, då faller jag utmattad i sömn. Och sover för första gången på mycket länge, drömlöst. Att skriva en roman var för mig, med Euripides ord:

”Ty ingenting blir som vi väntade oss. Det oväntades väg beträder en gud.”

 

Hälsning till alla läsare:

”Hej alla mina underbara läsare och tack för alla fantastiska inlägg som ni har skickat hit till min hemsida. Ni kan inte ana hur glad jag blir. Tack också för alla vänliga, öppenhjärtiga och innerliga mail ni har sänt till mig på min personliga mail här på hemsidan. Jag försöker efter bästa förmåga att besvara dem alla.Nu har jag äntligen kommit igång med min nästa bok ”Ljusets Dotter”. Min huvudkaraktär Maria och jag tar varje dag långa promenader tillsammans. Vi besöker de platser där Maria en gång levde och verkade.

Som jag tidigare berättade så bodde Maria alldeles bredvid där jag själv bor så hon finns ständigt i min närhet. Många av de personer som nu stiger fram ur historiens gömmor och tar gestalt i min historia har haft sin dagliga gärning knuten till Edsbergs slott under det sena 1700-talet. Även de befolkar nu min trädgård och knackar allt som oftast på min dörr och kräver att få sitt livsöde skildrat.

Men den som ligger mitt hjärta närmast är den sköra och utsatta Maria, hennes liv har blivit mitt.

Boken kommer ut i maj/juni 2011.

Pocketutgåvan av Ödets hav kommer i maj/juni i år.

Kära läsare jag önskar er alla en skön sommar.”

 


Facebook
Translate
    Translate to: